höst är det exakt 10 år sen jag för första gången satte min fot i en akademisk lärosal som student. Det var höstterminen 1998 i Göteborg och ämnet var "allmän pedagogik" på A-nivå. Det hölls i en gigantisk byggnad ute i Mölndal som tjänade som centrum för alla lärarstudenter på den tiden. Nu läste jag inte till lärare och mina föreläsares irritation över att behöva sammankopplas med lärarutbildningen var påtagligt närvarande hela tiden.

Jag minns hur känslan inom mig så tydligt deklarerade att detta, den akademiska världen, var rätt plats för mig. Att vägen sen dess har varit knagglig och ryckig och att min slutsats idag kring vart jag hör hemma inte är lika tydlig har jag så sakteliga uppdagat.

Jag trivs med det akademiska fortfarande - men jag trivs inte alls med allt i den akademiska världen. T ex är den akademiska världen förvånansvärt dogmatisk och intrigerande. Din karriär och framgång i den bygger mycket på nepotism och rövslickeri. Skulle du ifrågasätta den för stunden mest älskade professorns tes kommer du få det emot dig för evigt även om det visar sig att du hade rätt.

Den akademiska världen är helt enkelt inte så professionell som den skulle vara eller som den vill vara. Den är inte heller fri eller saklig i en sådan takt och nivå som den borde. Den är inte sina ideal. Nej, regler och personalia styr och förtrycker väldigt mycket. Vissa saker, som egentligen mest är åsikter snarare än fakta är så normativa att du inte får bryta mot dem.

Folk tar sina forskningsteser och försanthållanden väldigt personligt och kommer hålla tillbaka all kritik med allt från retoriska lekar till formalia-tjafs. "Nej men din uppsats kan inte godkännas eftersom du har fel på hur du skrivit dina referenser, vi använder Oxford-systemet här".

Några år till ska jag väl försöka överleva. I höst fortsätter mina geologistudier (som ni kan följa på Terra Incognita) och jag ska försöka hålla ut så länge det går bland revirpinkare och dogmatiska retoriker.

10 år. Herregud vilken lång tid. Nåja, jag har ju inte pluggat precis hela tiden. Lite arbete och arbetslöshet har man ju hunnit med också.