Plastic Fantastic
ag har bott i Göteborg under ett år av mitt liv. Det var mellan juni 1998 och juni 1999. Det var både intressant och vidrigt. Mina intryck av staden är iaf inte de samma som de jag hade innan jag bodde där. Dessa ändrade sig drastiskt vill jag lova. Det här är vad jag tycker om Göteborg idag.
Göteborgare är inte alls så jävla hövliga som alla tror till att börja med. Nej de är snarast bara gapiga. Ett slags nordens parisare med en kärlek till sin stad som både är hysterisk och i stort baserad på okunskap om resten av landet. Ö-fenomenet som drabbar så många större städer i områden utan närhet till andra stora städer. Den berömda artigheten är väldigt inlärd och den är troligen den största av alla illusioner som Göteborg och dess invånare lever med och har lyckats tuta i alla.
Jag är en person som har väldigt lätt att skapa kontakt med folk om jag vill. Om jag vill kan jag med lätthet skaffa mig "vänner". Så skedde även i Göteborg. Men det var en rätt ytlig vänskap överlag. Jag kom aldrig in någon på själen. Det var som det fanns en mur där som på något sätt gjorde att man stängdes utanför.
Jag påstår verkligen inte att andra delar av landet måste vara bättre. Skåningarna, till vilket släkte jag själv kan sägas tillhöra, är allt annat än gästvänliga. Vi är troligtvis riktigt jävliga. Men det vet vi om, och det vet alla om. Det ligger inga illusioner på bordet utan allt kring skåningens otrevliga natur är kända fakta. Feta, dryga, allsvetande portvinsnäsor, det är vad vi är när det kommer till relationen med andra människor. Främlingsfientliga lantbrukare. En nidbild, men den har en god sanning i sig faktiskt. Att vi är så beror ju på att skåne överlag har dåliga erfarenheter av främlingar. Det var inte direkt party när svensken kom och erövrade. Det var väl heller inte party med nazisternas patrullbåtar utanför våra kuster. Vi är lite för stora och lite för rika för att uppskatta att så många "utomsocknes" trots allt bestämt över oss eller påverkat våra liv.
Göteborgarna däremot. Här finns det en nästan bländande propagandabild av denne som jättetrevlig och "go". Men det är inte fallet. Göteborgarna är så sju in i helvete jävla självgoda de med, men tillskillnad från skåningen så skulle de aldrig erkänna sina otrevligare drag. Nej för att Göteborg är "bäst" är ju "sant". Alltså är det inte skryt att de älskar sin stad och sig själva så förbannat.
Är Göteborg något att älska då?
Nej det tycker inte jag. Det är först och främst en ytlig stad. Det finns inget bohemiskt över staden alls utan allt är antingen extremt knegarromantiskt och proletärt (tänk Weiron i ottan) eller så är det småborgligt och falskt proletärt (tänk Sven Wolter). Det lilla intellektuella livet i staden är helt kopplat till arbetarromantik. Det passar mig som en i jämförelse nyliberal socialdarwinistisk elitist jävligt illa. Allt i staden fokuserar på detta jävla knegeri.
Nöjeslivet utgörs av en liten mängd biografer per capita och ett nästan vakuum med nattklubbar (vilket idag inte skulle besvära mig, men som kändes trist 1998 när sånt fortfarande var min grej). Göteborg lyckas dra till sig en del stora stadiumkoncerter - men i övrigt inget musiknöjesliv att tala om i jämförelse med andra ställen. Sen har man sitt jävla Liseberg som bara är trångt och dyrt. Man har en hel del affärer - vilket alltid är kul för den ditreste. Men har man väl bott där i några månader har man sett allt och roas föga längre.
Det finns en del bra saker med Göteborg. Det är (var iaf) lätt att hitta goda baguetter för ingen kostnad alls (perfekt för en student). 20 spänn och så ingick en läsk var liksom standard. Staden är rätt charmig sommartid (men inte vintertid då det bara är blött och kallt). Spårvagnarna är rätt trevliga och smidiga. Fast egentligen rätt kassa, då de inte täcker av centrum så bra - och det är ju där man ville ta sig runt. Bokmässan är ju helt klart häftig och något man är lite avundsjuk på här nere - för det är gott om böcker och fynd på den. Likaså är deras filmfestival maffig i sitt utbud.
I det stora hela är Göteborg en helt ok stad. Men absolut inte så fantastisk. Jag trivdes inte riktigt, inte förren på slutet när det var dags att flytta. När lägenheten var uppsagd och solen sken på en. Då helt plötsligt kändes det ok att bo där. Det där med att det åter kändes som en semestertripp att befinna sig där gjorde väl sitt. Men men, tro inte att det är lika kul att bo där året runt som det var att besöka den en sommardag med Liseberg och sånt.
Vi har en stad i skåne som är ett mini-göteborg förövrigt och det är Helsingborg. Alla helsingborgare älskar sin stad och berättar det för alla så ofta som möjligt - alla andra i skåne är måttligt roade.
Det finns något plastic-fantastic över städer som Helsingborg och Göteborg. Det glimmar fint, men under ytan finns inget guld alls. Under ytan finns snarast bara en känsla av tomhet för alla som inte är uppfödda i eländet.
Varför älskar göteborgare sin stad så mycket? För att de har institutionaliserats till det och för att de har grava komplex gentemot sthlm - jag tror det är så enkelt. Göteborgare lär sig älska sin stad och tro på sin egen trevlighet. De lurar alla och de lurar sig själva. Cirkeln fortsätter.
Hej såg att du skrivit om psykiatrin förrut..
Välkommen in och läs på psykiatrin.blogg.se
Comment by psykiatrin.blogg.se — June 11, 2008 @ 6:47 pm
Generaliseringar är underhållande men givetvis ett ganska trubbigt instrument. Jag känner inte igen din beskrivning av skåningar. Jag är ingift i en skånsk släkt och stortrivs i deras sällskap. Det hela har nog att göra med i vilka kretsar man rör sig i. Detsamma gäller givetvis i Göteborg, där jag är född och uppvuxen. Det finns många smarta, intellektuella göteborgare, som inser att staden inte nödvändigtvis är den bästa i världen, och som inte är det minsta flåshurtiga.
Det finns dock en viss självgodhet i socialdemokratiska partitoppen, vilket spiller över på en del invånare. Det är nog som med skåningar; dvs det har att göra med vilka kretsar man rör sig i.
För 10-15 år sedan var man som göteborgare mer “populär” i andra delar i Sverige. Sedan dess har det nästan blivit kutym att racka ner på Göteborg. Bröderna Schulman driver ju någon sorts kampanj mot Göteborg och flera andra skribenter och krönikörer har under senare år ondgjort sig över rikets andra stad. Och varför inte? Pendeln måste ju svänga tillbaka också. Sedan kommer vi att vara kungar om 5-10 år igen.
En sak till: En göteborgare går på Liseberg en vardagskväll i maj eller september. Då är det lagom med folk där.
Välkommen tillbaka!
Comment by Pseudonaja — June 12, 2008 @ 3:08 pm
Pseudonaja. Tack för din kommentar. Jag delar dock inte din uppfattning. Nu har jag i stort bott i hela mitt 33åriga liv i skåne, nog sjutton har jag befunnit mig i flertalet olika kretsar under dessa år. Från pöbel till kungar - så nån brist på empiri handlar det inte om i skånes fall - möjligen i Göteborgs.
Du säger att man inte kan generalisera - jag håller inte alls med - det finns vissa generella mönster som syns tydligare på vissa platser än på andra. Att det sen inte ens behöver vara majoriteten som tillhör detta generella mönster är rätt ointressant - det räcker att det är en ovanligt stor eller tydlig grupp i förhållande till andra platser. Folk som avfärdar generaliseringar helt och hållet kan aldrig någonsin uppvisa en förmåga att identifiera kulturella och sociologiska mönster heller.
Nyckeln till att kunna identifiera vad som är “skånskt” är ju att kunna se särarter - inte likheter - vem som helst kan se likheter. Det finns röda knutimrade hus i skåne precis som i dalarna, men de är mer typiska för dalarna trots det. Det finns säkert även korsvirkeshus utanför skåne, kanske i dalarna tom, men de är trots det ett för sverige typiskt skånskt fenomen.
Samma sak anser jag att man kan se i personligheter. Det finns idioter i alla delar av landet, men i vissa finns det troligen fler av en viss sort… osv.
Comment by Ba‘al Zebûb — June 12, 2008 @ 6:14 pm
Du har säkert bättre insikt i Skåne och dess befolkning än vad jag har. Jag har kanske haft tur att springa in i rätt släkt; en samling vänliga människor som fått mig känna mig välkommen från första stund. Aha, skånskt gemyt, tänkte jag. Måste säga att jag är väldigt förtjust i Skåne överlag men det kanske beror på att jag mest rör mig på landsbygden och inte i städerna.
Göteborgs lillebrorskomplex är naturligtvis löjligt. Vi varken kan eller ska mäta oss med Stockholm.
Själv tog jag steget och flyttade därifrån i höstas, eftersom jag inte riktigt känner igen mig längre. Staden har blivit råare och kanske håller den där värmen, som man faktiskt talar om i andra delar av Sverige, på att försvinna. Det känns också lättare, både fysiskt och psykiskt, att andas ute på landet.
Comment by Pseudonaja — June 13, 2008 @ 7:13 am
Pseudonaja: Det blotta faktum att du är ingift i en släkt talar ju för att du blir extra väl bemött. Det är lite annorlunda att flytta själv till ett nytt område och utan ett “ankare” få fotfäste där. Och utan ankare i skåne är skåningarna ofta rätt svåra och skeptiska. Även på landet. Det är oftast mycket lättare i städerna där befolkningen är mer heterogen. Jag menar, Lund, hälften kommer ju från andra delar av landet…
Värst är det helt klart i mellanstäderna, där “alla känner till alla”. Där kommer man inte så lätt in i sällskap som utböling. En känsla jag aldrig känt i Lund, men som jag tex känt själv i Eslöv, trots att jag är skåning, och även varit eslövsbo (!) är att folk i eslöv tittar på alla de inte känner med rätt stor skepcis. Folk är inte ens hövliga på en sådan plats. Självklart finns det alltid undantag. Överallt.
En liknande känsla fick jag faktiskt i Göteborg. En fin stad, men ack så svårt det var att komma någon göteborgare närmre in på livet. Däremot så kom jag som skåning alltid bra överens med folk från skara-slätten som bodde där. Varför det är så begrep jag aldrig. Notera att jag heller aldrig kom överens speciellt väl med andra skåningar i Göteborg.
Jag vill inte att du ska tro att jag påstår att folk är direkt otrevliga. Bara att det verkar finnas olika grad av öppenhet gentemot folk man inte känner.
Comment by Ba‘al Zebûb — June 13, 2008 @ 8:32 am
Göteborg är inte min favoritstad heller. Plastic fantastic var rätt ord. Göteborg för mig är dålig smak, Mr Music, Bingolotto, Liseberg, sunk, snusk och äckel. Billigt, hurtigt, folkligt och klämkäckt. Bortsätt från några bra band som kommer där är Göteborg helt meningslöst.
Comment by Inget att säga — June 25, 2008 @ 3:37 pm