et är grått. Det är dimmigt. Det är skånsk vinter. Det är nångång på slutet av 1980talet. Jag är 12 år, vilket gör det till 1987 eller något sådant. Så här låter massor av mina anekdoter av nån anledning. Man kan nästan tro att allt hände då. I brist på valborgsminnen kommer här ett nyårsminne.

Hursomhaver så firades det nyår på "Loftet". Loftet är en lokal som tillhör Lunds tekniska högskola. Det är en ombyggd korsvirkesgårdsbyggnad som i praktiken ligger mitt på tekniska högskolans område. Det var här det hände. Det var här som jag invigde min skalle och min lever i etanolets förlovade värld. Men åh så ansvarslöst säger du nu. Låta en 12åring supa alldeles ensam miljontals mil från föräldrarna. Nja, så var det nu inte. Föräldrarna var där, för samtidigt som det var nyår var det en av mina föräldrars bekanta som då fyllde 40 år. Fylla år på nyårsafton. Sicken grej va.

Den stod bara där. Rund och fylld med orange innehåll. En bål som det så fint heter på latin. Eller ett bål. Jag är osäker. Under pubertala lekar stimmade man runt lite där med kompisar medans man släkte törsten med den tämligen alkoholhaltiga bålen. Inte visste jag det då att det var alkohol i den. Inte gjorde det så mycket. Men nog blev jag berusad iaf. Men tydligen gjorde det inget för de vuxna bara roades av att beskåda min lite lulliga lekamen. "Men kolla, han är full" vill jag minnas att det sades. Morsan kläckte ur sig något av hennes standardfraser när hon är berusad själv. "Mammas lille plutt" brukade dominera. Dominerar än idag. Mammas lille plutt är då idag 33 år och väger 128 kilogram. Men det är helt ok.

Mammas lille plutt var alltså inte stupfull. Men berusad var jag. Tillräckligt för att jag dagen efter faktiskt hade lite huvudvärk. Min alkoholoskuld var därmed tagen med råge. Smakat sprit innan hade man ju gjort. Men aldrig blivit berusad. Min andra mer relevanta oskuld skulle ta några år till att bli av med.

Vid tolvslaget sköts det inte helt oväntat raketer. Den största sparades till sist. Och där stod jag spänt och väntade på när megabomben skulle smällas av. Och det gjorde den med bravur också, fast på backen. Eller "fast", det låter så negativt. Det var ju för bövelen bara positivt. Den small i alla fall i röret med resultat att alla mer eller mindre kastades omkull som stod där. Min berusade lycka blev alltså fulländad när man reste sig från den leriga marken. Fast vissa vuxna blev chockade av smällen och det lades sorti på vuxenstämningen. Ingen skadades dock. Polisen kom. Mammas lille plutt var lycklig.

et här blir en utmaning för mig i spatial beskrivning. Det är inte lätt att återge hur objekt rör sig i verkligheten med ord. En bild eller animation hade förklarat det mycket tydligare, men eftersom det här är en bildfri blogg så kommer det inte ske.

Vad i herrans namn pladdrar han om? Jo, en mycket speciell händelse för snart två veckor sen, det vill säga april 2008. Platsen var en vårvarm bensinmack någonstans utanför Klippan. Klippan är en skånsk håla ifall någon inte vet vad sjutton det är för något. Där händer absolut ingenting. Men undantag finns från tristessen, och det var just ett sådant undantag denna vårdag.

En 17 man stark exkursion satt och stod runtikring en refug på bensinstationen. Vi hade tagit paus från utflykten för lite glassinköp. Själv svepte jag mig en obskyr apelsinläsk av östeuropeisk modell. När vi stod där och pladdrade vårt geologi-pladder så kommer en med lantliga mått tuff bil inkörandes på macken. Vi snackar en spoilerförsedd gul upphottad Opel från mitten av 1990talet. Bakom ratten sitter en Homo sapiens av modellen "bonnläpp" i åldern 25 år. Vi snackar glasögon med inbyggt solskydd som tonas obligatoriskt fult och ger bäraren den rätta pucko-looken. Vi snackar keps. Vi snackar jeans som fick dras upp vid urstigandet. En rätt kraftig gosse kliver helt enkelt ur sin älskade custom-bil för att tanka precis som han säkert gjort hundratals gånger innan. Han hinner gå runt sin bil och fram till pumpen innan han märker att tanklocket sitter på andra sidan. Alla hårdhetsvibbar försvinner liksom direkt när detta sker framför en stor samling jämnåriga. Sådana fel gör liksom inte grabbarna på landet. De har både diesel och bensin i ådrorna. Det vet hur bilar funkar. Eller de borde göra det tycker man.

Så för att korrigera fadäsen, en fadäs som alla kan göra, så hoppar han in i bilen och kör runt om bensinpumpen och ställer sig på andra sidan pumpen. Det är här som det blir riktigt kul. Han kör nämligen runt exakt i en u-sväng till andra sidan pumpen, och får därmed samma sida mot pumpen igen. Bilen pekar alltså nu åt "rätt" håll, fast han ställde sig istället på andra sidan så det blev åter fel håll. Han upptäcker inte sitt misstag direkt, utan kliver ur bilen och går fram till pumpen, igen, för att konstatera att det elaka tankhålet fortfarande därmed är på fel sida.

Det är nu som jag och två andra kursare bryter samman av skratt efter att ha försökt hålla oss och Klippans största "klippa" snabbt hoppar in i bilen kör iväg med en rivstart… utan att tanka alls. Han ville antagligen rädda ansiktet och fly undan ytterligare en till korrigering av parkeringen framför våra roade blickar. Ibland måste man bara fly faktiskt.