För ung för midsommar
idsommar. För vissa kommer minnen av fylla fram när de hör ordet. För mig i mitt numera übernostalgiska sinnelag är det barndomen som först kommer fram och inte tonårens alla bravader med alkohol. Jag minns än idag känslan av midsommarkvällens magi som liten parvel i gul tshirt nångång 1980. Föräldrarna satt med mormor och morfar och ett par andra gamla släktningar på en veranda och skrälade och festade. Det var på listerlandet och i fiskarsamhället Hörvik. Den extremt säregna listerländska dialekten ekade genom kvarteret när min morfars bror med sin kraftfulla röst drog nån vits.
Jag själv smög runt på andra sidan huset och blandade mig "drinkar" av alla de sorters läsk som fanns där på ett bord. Ni vet, 1980, då läsk nästan bara fanns i 33 cl glasflaskor på back. Sockerdricka och fruktsoda dominerade saker som coca cola totalt fortfarande. Ett "förfriskningsbord" som stod framme under dagens alla lekar och klädsel av midsommarstång var platsen för mitt bartendande. Man fick vara uppe hur länge som helst minns jag också. Jag hade oftast inga jämnåriga där utan det var mina föräldrars generation och mina morföräldrars. Men jag klagade inte, jag älskade att umgås med "de gamla". Man fick alltid höra en massa kul berättelser och vuxna som var fulla var kul vuxna tyckte jag. Det är få barndomsminnen som är så helt igenom ljusa som mina midsommarfiranden är. Det enda som kan tävla är möjligen julloven hos mormor och morfar, men de är så idylliska att det är pinsamt att skriva om dem så det spar jag till en annan gång.
Midsommarfirandet var ett obligatorium hos min släkt som dött ut helt nu.
Det dog ut helt pga döden faktiskt. Släktingars död. Arvet av midsommarfirandet gick först till min moster från min mormor och morfar när de inte längre orkade, och sen till min mor när min moster tröttnade efter några år. Sen gick en massa kärnfigurer i firande och dog vilket gjorde att midsommarfirandet ställdes in helt. Det var för djupt associerat med dessa individers bravader och närvaro - det fanns liksom ingen glädje kvar att då fira det hela mer, iaf inte tillfälligt och sen kom det aldrig åter igen. Jag fick under de sista åren då jag var med där (i brist på annat) en del pikar om att jag borde ta över. Visst, ta över vaddå? Ett firande av midsommar där alla gäster var mina föräldrars vänner och bekanta. Varför skulle stafettpinnen tas över av mig till något sådant? Visst det är inget fel på att ha med olika generationer på något sånt här, men det är mina föräldrars vänner, inte mina.
Nej så 2005 så försvann midsommarfirandet helt. En vacker dag när jag har hus och eget hem ska jag kanske återuppta det och då får man väl bjuda in ens föräldrar så att arvet fortsätter. Kanske tidigare. Jag vet inte ännu. Det känns så otroligt vuxet att ta över en familjetradition med midsommarstång och lekar och så vuxen känner jag mig inte trots mina 33 år. Jag vet fortfarande inte hur jag ska lösa det hela med att bjuda in mina föräldrars bästisar t ex.
Jag vill ta över pinnen så att det inte helt glöms bort, men jag vet inte hur.
Härligt! Midsommarfirande på Listerlandet vid havet! Jag firade en midsommar i Norje. Men det var såklart en klassisk ett-gäng-20-åringar-super-skallen-av-sig midsommar.
Comment by Mikah - som bor där folk snackar dialekt som liknar listerländska väldigt mycket — March 14, 2008 @ 2:45 pm
Det är så midsommar ska va
Comment by Ba‘al Zebûb — March 14, 2008 @ 2:51 pm
På morgonkvisten när jag väntade på taxi och skulle hem från Norje, dök en polsk äldre herre plötsligt upp, lade sin arm om mig och började prata förtroligt nåt om “kurwa kurwa”. För en penning hade man nog kunnat få till det med nån vacker polsk gästarbeterska som grädde på moset.
Comment by Mikah — March 14, 2008 @ 4:00 pm
Mikah: Det låter som om nån här skulle starta en blogg med egna anekdoter - det låter ju som du har några och gillar ämnet.
Comment by Ba‘al Zebûb — March 14, 2008 @ 4:18 pm
Alla som upplevt mer än ett jordsnurr, har nog anekdoter.
:-P Bra idé.
Comment by Mikah — March 14, 2008 @ 5:02 pm
Genom att skaffa det där huset på landet så kan vi fixa förfriskningsbord och tipsrundor. Och midsommarstång som kläs under övervakning av katterna.
Comment by Zygo — March 14, 2008 @ 5:14 pm
Förfriskningsbord och tipsrundor lät onekligen trevligt!
Comment by Element Five — March 15, 2008 @ 8:10 am
Det är märkligt hur mitt minne fungerar nu förtiden. Det är som om det behövs en “madelainekaka och en kopp te” för att friska upp det och påbörja Odyssen tillbaka i minnet. För om jag bara rent abstrakt försöker dra mig till minnes så står det tyvärr helt stilla. Det är som om någon hade försökt radera min minnet i mitt huvud, som man raderar en hårddisk. Jag behöver ett program som kan återskapa minnet. Annars är det som om jag föddes den där regninga kvällen i Juni 2004. Allt annat är bara fragment, om jag inte får hjälp på traven.
Comment by Inget att säga — March 16, 2008 @ 12:46 pm
elementet. Japp, jag älskar att skapa tipsrundor faktiskt.
Comment by Ba‘al Zebûb — March 18, 2008 @ 7:42 pm
Ha! Jag har en kusin som bor i Hörvik! Har aldrig firat midsommar där, men varit där en sommarvecka för cirka 10 år sedan och det var helt OK - trots att det blir mörkt på natten även på sommaren där nere i söder…
Själv firar jag fortfarande midsommar på samma sätt som när jag var barn, med tjocka släkten i på mormor och morfars gård utanför Piteå. Detta trots att deras generation numera tyvärr lyser med sin frånvaro.
Comment by MrArboc — April 12, 2008 @ 11:28 pm
MrArboc: Hehe, där ser man.
Comment by Ba‘al Zebûb — April 13, 2008 @ 10:00 am