ret var troligen 1997. Platsen var "Spisen" i Lund. Spisen var på dagtid en restaurang, på kvällstid fredagar och lördagar en nattklubb/pub. Numera finns inte Spisen längre, stället har öppnat och stängts åtskilliga gånger under olika namn. Jag tror det heter Papaya eller Mango eller kanske Banan numera. Nån form av frukt är i alla fall inblandad och dansgolvet är borta.

På tiden då Spisen fanns var jag där ofta. Inte för att det var skitskoj att vara där, utan för att en kompadre var DJ där och jag därför kom in gratis eftersom jag stod på den permanenta VIP-listan. Det är lite coolt att vara VIP, även om det bara var på Spisen.

Vi talar i alla fall om en plats där jag har många minnen ifrån. En del kul, men de flesta mest besynnerliga snarast. Tex så var det ju den där kvällen då jag var där, dansandes med tre tjejkompisar på dansgolvet till min kompis DJ:ande som någon bestämde sig för att bråka med mig. Jag tror att det hela hade sin grund i följande: Spisen denna kväll hyste mest ett par olika gäng killar innan vi kom dit och det blev aldrig mer balanserat heller. Så vid 23tiden när dansgolvet skulle öppnas så trillade det in tre tjejer och två killar. Jag, DJn och tre tjejer. Man kan lugnt säga att de tre tjejerrna var som tre lammungar inne i en lejonbur. De var dock inte alls där för att ragga, eller bli raggades på så stämningen surnade väl till bland de ensamma killarna när de blev refuserade dans efter dans. Inte blev det bättre av att jag gick upp med de tre tjejerna på dansgolvet medans killarna stod i hörnen förvånat. För en stund kände man sig såklart som en kung.

Det var i alla fall då det hände på dansgolvet. En armbåge i min rygg, uppenbarligen inte där av en olycka. Jag vänder mig om och tre killar ignorerar mig uppenbart. Jag surnar såklart till rejält och ställer mig och fånstirrar på den kille som såg mest skyldig ut. Riktigt blänger med min argaste blick. Den som faktiskt kan skrämma livet ur de flesta hårdingar. En blick jag bara får fram när jag blir riktigt arg. Ett vapen av stora mått som jag faktiskt har blivit hyllad för av många imponerade personer. Jag har helt enkelt ett riktigt bra dödsblick. Den får dock aldrig riktigt beprövas fullt ut, eftersom den lille (huvudet kortare än mig) mest skyldige hoben inte vill möta den.

Efter att jag återigen vänt mig om så tar det kanske 20 sekunder så får jag ytterligare en "oavsiktlig" smäll. Den här ggn ställer jag mig mitt emellan de tre grabbarna och stirrar riktigt provocerande på alla de tre, fast denna gången med ett hånleende på läpparna eftersom jag har ett hemligt vapen som jag vet att de inte känner till att jag har. De vänder bort sina blickar och låtsas som inget. Jag vet att det inte är lönt att försöka ignorera det trots detta lugn. Det kommer bara fortsätta fler ggr om jag vänder ryggen till (Jesus visste inte vad han snackade om med andra ord).

Jag har dock dock som sagt ett, eller rättare sagt två hemliga vapen på min sida som jag ännu inte hade utnyttjat. Vi snackar om två stycken maktvinkningar. Den ene till min kompis DJn som direkt stänger av musiken (han har också troligen sett det hela). Den andre en vinkning till min kompis dörrvakten som gör mig sällskap på dansgolvet. Och vips har tre stycken troligen förvånade brats bryskt utvisats från Spisen - såklart på livstid. Dont mess with the VIPs kids.

Hade det här varit i Stockholm hade jag väl säkert inte kunnat lämna Spisen sen utan att bli skjuten, men nu var det inte Stockholm utan lilla Lund. Och ett ösregn när vi lämnade lokalen var på min sida. Och nej, jag såg dem aldrig mer.