Gnäll och ångest
m jag har en vän. Framförallt om jag har en vän i verkligheten och den personen har en blogg så läser jag den personens blogg oavsett om bloggen är jättebra eller inte. För mig är det självklart att man i en vänskapsrelation hyser viss form av nyfikenhet på vad ens verkliga vänner tänker och säger. Trots detta faktum har jag vänner, som jag har gett min bloggadress till, men som aldrig någonsin skulle få för sig att läsa något jag skriver. Är jag gnällig när jag reagerar över detta eller är det en naturlig självömkan som jag känner? Är det verkligen speciellt goda vänner man har om de aldrig vill läsa något man skriver? Nej troligen inte som jag ser det, det är troligen egentligen personer som man mer borde kalla "ytliga bekanta".
Och just så känslig är jag, författaren av denna blogg, denna tämligen vindpinade dag efter ett dygn av diverse mentala strapatser (som jag i detalj lämnar därhän från att nämna i bloggen tillsvidare). Ordet vi söker i bitihopmänniskornas ordlisa är "gnällspik" troligen. Men jag skulle nog kalla detta för kliniska psykologiska issues som gör att jag inte kan hantera vissa situationer stabilt längre. Inte Dove With Gun-labila, inte så coolt psykotiskt, men inte långt därifrån när det är som allra mörkast. Vet inte vad det är som är fel mentalt med mig men att jag är kungen av panikångest här på min lilla gata är jag helt säker på.
Tror faktiskt jag håller med herrn! Vad ska man göra för att förtjäna en plats i din bloggrulle här? Visst antal inlägg på sin blogg om dan, flytta till Lund, vara arkeolog, psykiskt instabil, ha skägg, skriva roliga bloggar räcker inte nörd?
Comment by Element Five — February 22, 2008 @ 6:17 pm
Elementet: Jag har inte tänkt så mycket på bloggrullen här. Mest för att bloggen än så länge inte har så många träffar att speciellt många lär få träffar till sig via mig. Men jag ska börja lägga till bloggar i större takt. Inklusive herrns
Comment by Ba‘al Zebûb — February 22, 2008 @ 7:30 pm
Ba‘al Zebûb oh akbar!
Comment by Element Five — February 22, 2008 @ 10:27 pm
Denna posten har jag helt missat tidigare… Lustigt! Det där med ångestattacker känner jag igen. Livet går på tomgång just nu, ibland känns det som någon gasar fullt men glömt lägga i en växel och bara rusar motorn.
Comment by Inget att säga — March 4, 2008 @ 12:56 am
Inget att säga: Fast det känns bättre igen nu. Saker har löst sig och panikångesten har lagt sig.
Comment by Ba‘al Zebûb — March 4, 2008 @ 10:03 am