änsterfoten stack nonchalant ut genom bakrutan på "tveåförrtinn" och jag låg i en icke trafiksäker ställning i baksätet. Det var en julimorgon, omkring fem på morgonen. Luften var full av svala daggdofter blandade med halm och hödofter och en svag arom av sandstrand låg svagt över alla dessa övriga dofter. Huvudet vilar jag mot axeln på en eslövsjänta till höger om mig i baksätet och blicken är fäst mot den gråblå himmel som har börjat vakna till liv bortom mina sandiga tår på vänsterfoten. Vi kör på en smal och slingring liten asfaltsväg mellan Lund och Eslöv med täta sädesfält på alla sidorna. Sträcker man ut handen genom rutan kan man rycka till sig ett veteax. Det är den sk "gamla vägen" som vi kör på. Året är uppskattningsvis 1996 och jag är 21 år ung. Ingen säger något. Bilradion är tyst. Fan vad jag trivs.

Vi har varit på stranden för ett nattbad. Lomma Beach är playan bara ett par mil från mitt dåvarande hem i Eslöv. En på dagtid hemskt överfylld strand med silikon och sexpack men på natten lika ljuvlig som alla stränder. Vi är fyra stycken i bilen. Tre killar och en tjej. En del av ett kompisgäng som jag hade på den tiden. Ingen av oss borde egentligen köra bil så här dags ty alla har druckit lite inklusive chauffören men det struntar man i då och kör lite saktare istället (eftersom man intalar sig att det hjälper mot trafikolyckor). Vi är på hemväg från Palladiums nattklubb i Lund och tog en omväg om stranden. Det var efter fyra timmars hoppande till bra klubbmusik kom vi på idén att svalka våra svettiga och berusade kroppar i havet medans solen gick upp. Det hade ju trots allt varit en ovanligt varm natt på klubben och vi svettas alla ymnigt. Det lät som en jättebra idé när en av oss föreslog det medans vi tuggade i oss kebab på Stortorget efter att nattklubben stängde 0300.

Det visade sig vara en helt fantastisk idé att åka till stranden klockan 0300. Man kan inte se solen gå upp över horisonten i västerled, men en tidig morgon vid havet är fortfarande härligt. En tom sval strand på morgonen är magiskt lugn, nästan alltid vågfri. Havet är varmare än luften så här dags och det är fantastiskt att bada en ömmande nydansad fot i det ljumma vattnet. Vid horistonten av havet ser man Danmark. Gnistrande ljus från Köpenhamns alla hamnindustrier ligger som ett dimmigt pärlband på vattenytan. Efter nån timma på stranden då vi snackat och badat och solljuset tilltagit blev det hemfärd.

Tankarna som for genom huvudet denna bilfärd efter stranden är sen länge glömda, men jag minns att de kretsade luddigt kring underbar belåtelse och att jag där i bilen nog faktiskt tänkte på att den här stunden kommer jag aldrig glömma, vilket än så länge stämmer. Livsglädje av stora mått i det lilla där alla sinnen i mig njöt. Ett perfekt ögonblick. Livsglädje är ibland en tyst färd i gryningen i en volvo, det behöver inte var mer än så.