Ljuva 50-tal!
å femtiotalet såg man framåt, alltså ser jag bakåt till femtiotalet eftersom jag vill se framåt. Det kan tyckas vara en paradox, men varför ska man göra det enkelt för sig? Allt är inte enkelt. Jag saknar alltså femtiotalet. Jag var i och för sig inte född då, men så mycket med 50-talet verkar stämma in med mig. Det kan tyckas att jag är konservativ ibland när jag trånar om fornstora dagar, men stora portioner av denna korpulenta själ är i sitt hjärta en superteknokratisk trancendental modernist där mitt trån till just perioder som 50-talet inte beror på konservatism, utan på att då hade världen blickarna framåt, bort från konservatismen. För inget säger modernism mer än 50-talet. Det var då som arkitekturen vågade, det var då som tilltron till vetenskapen var som störst. DNA upptäcktes, datorerna föddes och rymden hade precis börjat erövras. Sen kom det sköna 70-talets demokratisering av allt, inte minst kunskapsdemokratiseringen och med det vetenskapsföraktet ty vetenskapen var ju antidemokratisk när den påstod att folk genom studier kunde bli klokare än de medmänniskor som hellre satt på rektalen och surade. Och vips fick modernismen konkurrens av den inavlade kusinen från landet som hette postmodernism och allt gick åt helvete. Jag saknar femtiotalets framtidsoptimism och auktoritära synsätt på kunskap. Jag saknar 50-talets modernistiska och positivistiska framtidsbild helt enkelt!
Tror mycket berodde på att man precis genomlidit andra världskriget. Men när det gäller det här med framtiden så har jag gått från en negativ inställning till att förhålla mig positivt. Tänk om jag kunde byta ut allt som jag inte tycker är snyggt på mig. Tänk om jag kunde bli intelligentare, gladare osv. Dessutom kunde göra det tills jag tröttnade. Tidagare såg jag det som en bisarr förvriden framtid. Nu ser jag det som en smart lösning, alla får förverkliga sig själv. I ett sådant samhälle tror jag faktiskt kraven blir mindre viktig eftersom alla kan bli “perfekta”. …jag är ett bevis, jag är kemiskt gla’ och använder den gule hatten var da’
Comment by Inget att säga — February 17, 2008 @ 12:40 am
inget att säga:
Comment by Ba‘al Zebûb — February 17, 2008 @ 2:35 pm