Poesi
propå poesi. Jag tror att man i avlägsna delar av jordens mörkaste länder än idag kan höra suckarna från mig i gymnasial ålder när det var dags för att läsa Goethe på svenskalektionerna. Dessa evinnerligt omständiga fraseringar för att säga konkreta saker tilltalade inte mig det minsta. Överlag skydde jag alla former av poesi som katten skyr ett bad i havet. Idag är jag lite mer tolerant kring poesi, men det gäller fortfarande inte romantiska dikter. Poesi är ibland trevligt, riktigt trevligt, men det ska handla om något mer än bara omständigt förklarad kärlek. Det måste ha existensialism och filosofi i sig. Gärna vara lite högtravande intellektuellt, men aldrig krystat omständigt. Poesi ska vara ordkonst, inte svammel.
Mitt anglofila hjärta tycker således allra mest om ordkonsten från engelsktalande författare. Helst ska det vara romantiska britter på 1800talet som Byron, Shelley eller Tennyson som med stor ordkonst och ett astronomiskt ordförråd (och uppenbarligen massor av ledig tid till att formulera sig helt otroligt) trånar över Wales gröna kullar eller om svalor som leker en sensommardag. Då kan även mitt cyniska sinne smälta lite för en stund. 1800talets romantiska era var verkligen ordkonstens stora tid. Jag skulle ha stortrivts att sitta där i en eka på Genèvesjön tillsammans med en berusad Shelley och Byron. Etthundrafemtiomiljarder år innan dagens unkna värld och den trista tid man nu lever i.
Du har inte besökt ett PoetrySlam-arrangemang? Kvalitén varierar kraftigt, men min ytterst partiska uppfattning är väldigt positiv. Är i och för sig tveksam till att estradpoesin överlag går ihop med den bild du målat upp om din smak.
Kanske värt ett försök? SM i Halmstad 30april http://www.poetryslam2008.org/
Comment by OnTheRun — February 14, 2008 @ 1:29 pm
Poetryslam är inte alls min grej. Det är ungefär sånt jag inte alls gillar med poesi. Men tack för tipset ändå.
Comment by Ba‘al Zebûb — February 14, 2008 @ 1:36 pm